Allt som man aldrig säger

Bloggen 2019 måste bli ett nyårslöfte. Min lilla oas där jag kan skriva precis vad som helst. Måste kanske sluta vara så mystisk bara, roligare med ärlighet. Men ibland är det inte så lätt.

Så vad har hänt de senaste halvåret? Ja, det måste fan gått sex månader sen jag skrev. Okej, hmm.

- Jag har jobbat som ett svin

- Jag har startat en podd som heter Barnfrihet

- Jag har inte flyttat (däremot har jag träffat nästan alla mäklare i sthlm)

- Jag har börjat träna som in i helvete (okej, tränade rätt mycket innan men nu är det på en annan nivå)

- Brooklyn är fetare än någonsin (min älskade)

Något mer? Det står still nu. I helgen var jag i Polen med Frida & Sofie, jag kom hem med ett sexpack på magen pga all garv. Så himla skönt. Men hemma var det inte lika soligt som i Poznan, rätt grått och kallt och mörkt faktiskt. Men på fredag nästa vecka åker jag till skåne, hem till familjen. Det ska bli skönt.

Brooklyn har alltid följt efter mig precis var jag än går enda sen han var valp. Ja, varje gång på toan också. Och ibland när han ser att jag är stressad eller ledsen så lägger han sin tass på min ena arm och tittar på mig. Precis som han säger: Malou, det kommer bli bra.

Han har så himla rätt.