2019 till 2020 - vad fan hände förra året egentligen?

2019 är över. Vilket jävla år alltså. Hann med fler grejer på ett år än typ hela 10 talet. Okej, kanske inte riktigt men VÄLDIGT nära.

Ett långt förhållande tog slut. Kanske det mest prövande förhållande jag någonsin haft. Vi hade så otroligt många motgångar och i början kunde kärleken lösa vissa av dom men det funkar inte efter några år.

Med det så kom också en flytt, en jävligt jobbig flytt. Jag flyttade ifrån min drömlägenhet jag hade köpt tillsammans med min dåvarande sambo, det var ett sånt högt mål för mig att lyckas göra det och helt plötsligt hyr jag i andra hand igen. Jag ska verkligen inte klaga då jag fick en ny lägenhet mitt på karlaplan men det var tufft att lämna allt du trodde skulle vara för evigt. Och inte bara lägenheten i sig, tryggheten framförallt. Att även om vi bara käkar rester så gör man det med någon. Även om man bara kollar en skitdålig serie så finns det någon där att prata om den med. När man varit tillsammans med någon länge så är man så jävla van vid att inte vara ensam. Det handlar egentligen inte ens om att umgås med någon utan att veta att någon bara är där. Du är inte själv och du kan alltid snacka med någon. Men så kan man inte heller bygga en relation. När bråk om riktiga skitgrejer, hemska och elaka kommenterar flyger emellan så är det inte så kul längre. Man börjar bli destruktiv. Man börjar göra dåliga saker för att dämpa sin ångest och det är där det börjar bli farligt.

Jag gick från frilans till fast jobb. Ingenting jag sökte utan blev erbjuden och tjänsten var som gjord för mig så såklart tackade jag ja. Men efter att ha levt som frilans i några år och kunnat göra egentligen vad jag själv velat varje dag så var det en stor omställning. Men med det sagt så älskar jag mitt nya jobb och jag ser framemot att göra riktigt coola grejer 2020.

Sen gick jag i KBT i ett halvår. Har hela mitt liv begränsat mig med min egna konflikträdsla. Har aldrig vågat säga ifrån, har tom sagt att andra haft rätt när jag vet att dom haft jättefel. Det har förstört relationer och inkomst, men framförallt har det fått mig att må riktigt dåligt. Så när 2019 började så sa jag till mig själv, fuck it! Nu ska jag fan ta tag i min konflikträdsla, and so i did.

Så en relation, en flytt, ett nytt jobb, KBT - på bara ett år.

Det enda jag vet är i alla fall att allt du någonsin har idag, i denna sekund (nu låter det jävligt djupt men) kan förändras sjukt snabbt. Och det behöver inte vara dåligt, det kan bli riktigt bra. Men det tar tid. Jag var väldigt naiv när jag flyttade att jag skulle börja må riktigt bra direkt när jag fick mitt space men så var inte verkligheten.

Så 2020. Det här året så ska jag jobba på att vara ensam. Jag ska fortsätta säga ifrån när jag vet att jag måste. Jag ska inte hasta mig fram i saker bara för att svälja någon annan typ av ångest. Jag ska sluta vara destruktiv när jag mår skit. Jag ska fortsätta ge all min kärlek till mina närmsta. Och Brooklyn. Brooklyn är det finaste som finns och det ska han fortsätta få veta varje dag. Jag ska få mer rutin i min vardag, något som varit svårt efter frilanslivet men något jag älskar när jag väl kommer in i det. Sen ska sluta äta onödigt kött om inte det är de absolut bästa som finns på menyn. Jag ska sluta spendera pengar på onödig skit (dags att radera uber eats alltså). Jag ska promenera till fler saker och ta med mig Brooklyn så ofta jag kan. Jag ska berätta oftare för mina fantastiska föräldrar hur mycket jag älskar dom. Och kanske, kanske.. I slutet på 2020 så ska jag köpa mig en lägenhet. Det är typ det högsta målet, också det svåraste men fan, nu är det dags. Jag ska inte tänka för dagen utan mer långsiktigt, bli bättre på att planera och inte skjuta upp saker som är jobbiga.

Jisses. Mycket, men viktigt. 2020. Nytt decennium, då får man börja om helt på nytt har jag hört. Det är fan dags nu.