Jag älskar dig så mycket mormor

Min älskade mormor. I lördags gick du bort. Du som skulle bli minst 100 år, eller egentligen, du skulle ju leva för alltid. För du var alltid den som var mest glad, alltid den som fick mig att skratta mer än allt annat, du var alltid så positiv och även om jag säkert var en sjukt störig unge när jag var liten så ville du alltid vara med mig. Du var så bäst. Det har varit en sån konstig vecka för vadå, är du död nu? Kan jag inte ringa dig mer? Vem ska ge dom bästa råden och vem ska jag berätta för allt konstigt jag hittar på? Du dömde aldrig mig, snarare tvärtom, bara peppade. Du gick ifrån ekorrhjulet, flyttade från strömstad till skåne och öppnade egen keramikbutik som blev en av sveriges mest kända. Det är fint och veta att en del av dig finns i många hem runt om i Sverige.

Men för mig finns hela du i mitt hjärta. Du var så jävla smart. Det var du som lärde mig att "aldrig visa att man är för bra på något för då blir man utnyttjad" - något jag tänker på ofta. Du var så jävla färgglad, brydde dig inte skit om att sticka ut. Tyckte svarta kläder sög och kom alltid i dom mest coolaste outfitsen. Fan vad jag kommer sakna dig. Jag vet inte riktigt hur jag ska fatta att du inte är här, hur lyckas man med sånt? Jag älskar dig så fruktansvärt mycket mormor. Kommer nog alltid börja gråta när jag tänker på dig för du har gjort så otroligt mycket för mig.

Tack för att du var just min mormor.

Jag hoppas du är precis där du vill vara nu.