85 år senare

Inatt var första gången på månader som det inte var varmt med täcke. När hösten knackar på så värmer jag mig själv med te, handmaids tale på nexflix (majgod, vilken sjuk serie) och röda läppar.

Det var väl ett år sen jag skrev senast och vad har hänt sedan dess? Jag har varit på två begravningar, flyttat till Solna, Covid-19 härjar och jag har jobbat hemma i ett halvår. Med andra ord, en blandning mellan så mycket högt och lågt att man aldrig vet vad som händer.

Jag älskar att bo i Solna (gamla råsunda that is). Jag bor längst upp och har meterdjupa fönster med fint marmor i. Där satt jag hela sommaren och plöjde igenom housewives och blickade ut över taken. Drack rose med mina kompisar och spelade yatzy.

I juni dog min fina vän Claes. Det var en sommar med så mycket ångest över vad jag borde gjort och vad jag borde sagt - men aldrig hann. Jag har saknat honom i flera år och de senaste åren tog hans missbruk över hans kropp helt. Men jag kommer alltid komma ihåg Claes som han var när jag träffade honom. Han var en stjärna. Så smart och rolig, så kreativ och gränslös. Så jävla fantastisk. Han är en stor del till varför jag är som jag är, han förstod mig och allt galet vi hittade på. Han kommer alltid finnas vid mig och ibland så känns det som han sitter precis här bredvid. Och det kanske han gör också.

Igår fick min närmsta vän reda på att hennes pappa har cancer, hur fan ska man orka med något sånt? Livet har så mycket sorg med sig, nu låter jag som en antinatalist (det är jag inte) - trust me, jag älskar att leva. Det enda jag säger är att det finns grejer som ingår i livet som jag tycker är omänskliga.

Jag är så glad över min fina familj, mina underbara vänner och min älskade Brooklyn. Så tacksam över dom.

Det var allt för nu. Peace out.