En måndagmorgon vecka 37

Att vakna upp utvilad en måndagmorgon med solstrålar som bländar både mig och Brooklyn i sängen måste väl ändå vara goals? Kaffe i sängen, svara på mejl och noll procent stress. Jag har verkligen vant mig vid att inte vara stressad, tack pandemin för det. Finns egentligen massor med pandemin som dragit med sig fina grejer men att inte känna måsten som har noll procent syfte är ju definitivt det bästa. Är lite rädd för det "vanliga" samhället, tror inte det samhället är bra för den mentala hälsan och hälsan är fan det viktigaste vi har.

Och kolla. Jag jobbar lixom med den här! Bästa kollegan i stan?

Jaja. Skriver inte här så mycket som förr men än så länge har 2021 varit miljarder gånger bättre än 2020. Inga begravningar (TA I TRÄ!), jobbet och podden går fint (TA I TRÄ!), har sagt bye bye till människor som fått mig att må skit, försöker vara den bästa jag kan bli varje dag och omringar mig med människor som peppar mig till det. Älskar fan att lära mig saker och inser så många smarta, fantastiska personer jag får äran att träffa varje vecka.

Tänker en del på Claes när jag känner att livet är fint. Hur allt kunde gå så jävla fel och hur bra vi hade kunnat bli utan hans missbruk. Att vår egen hjärna kan vara vår största fiende. Det är brutalt och sorgligt. En smart kille jag träffat i flera år nu sa till mig häromdagen: Allt som händer dig ansvarar du själv över. DIN reaktion på händelsen är ditt val. Hur hemsk händelsen än är.

Tänkte på alla bittra jävlar som lever sitt liv och gå runt och surar om småsaker och ständigt är arga på alla andra, för det är alltid deras fel. Vilket hemskt liv.

Nej nu ska jag slutta babbla.

Nu tar vi tag i denna veckan också <3