Hur kunde det bli såhär bra?

Jag har gått och blivit så jäkla kär.
Säg hej till 2022.
Den 1 februari skulle jag gå på dejt och det ösregnade ute. Stod utanför Sardin, som är en up scale resturang i Solna och huttrade samtidigt som jag såg en snygg kille med paraply närma sig. "Det kan fan inte vara han, han ser ut som fucking Ryan Reynolds" tänkte jag. Men jo, killen med paraplyet skulle på dejt. Med mig.
Vi garvade oss igenom fyra smårätter och säkert minst en flaska vin. Personalen tyckte nog vi var lite jobbiga men det sket jag fullständigt i. Han var snygg, ROLIG, verkade vettig, hade varit singel ett bra tag (hurra inga narcissistiska vibes här!) och nämnde jag hur het han var? Ska jag vara ärlig så lyssnade jag inte på när han berättade vad han jobbade med för det var sjukt svårt att koncentrera sig. Tog mig månader innan jag la det på minnet.
Och ja, från den första februari så har jag inte käkat middag ensam en enda gång. Han kallar sig själv farsa till Brooklyn och han väcker mig med hasselnöts-kaffe varje morgon. Vi tränar ihop och är mitt uppe i att bli sambos. Vi DINKAR oss varje dag (double income, no kids) - det är rökta räkor på en tisdag och weekendpaket på en torsdag. Vi beställer hem naturviner som avnjuts på balkongen och vi piffar i lägenheten med växter och kuddar. Hur kunde det bli såhär bra?

Alla har vi ett baggage och mitt har nog varit att jag haft väldigt svårt att lita på någon efter min förra relation. Att tappa sig själv fullständigt och bli så lurad att du står där utan ingenting vill jag aldrig göra om, så jag läser människor upp och ner, ner och upp. Är den här människan äkta? Eller snackar personen bara skit för att få mig på fall och sedan utnyttja mig?
Jag är fan skitglad att jag hade en sån pissig relation för den har lärt mig så jäkla mycket grejer. Inte stressa, ta det lugnt, och testa. Man ska aldrig känna sig påtvingad, man ska vilja. Man ska inte behöva bli övertalad och känns det FEL i magen så är det fel. Idag är jag så satans lugn, jag har inte frågor och jag känner mig helt med på resan. Det är nytt och så satans jäkla befriande.

Jag önskar att alla därute hittar sin John.